Text: Andreas Utterström Foto: David Magnusson
Har vi kommit fel?
Texas är delstaten som är känd för att stå för hälften av USA:s avrättningar. Den förknippas med George W Bush, oljefält och aggressiva frikyrkopastorer. Men det här är något helt annat. Paradgatan South Congress Avenue är som hämtad från de mer trendängsliga delarna av Södermalm i Stockholm. Här finns tatuerade lägereldstrubadurer som släntrar förbi rockstället Continental Club, nykära par som checkar ut från Austin Motel där tiden stannat i ”Mad men”-eran och piercade hipsters i dreadlocks som precis ätit Eggs Zapatino på dygnet runt-öppna Magnolia Café. Uppdraget är ju att hitta det bästa köttet i Texas. Två vegetarianer, med flexibel inställning till principer, kan ju som inga andra äta kött med fräscha smaklökar. Men den här delen av Austin, delstatens huvudstad, är så långt från blodiga biffar och barbecues man kan komma.
- Jag har rest runt i världen, jag gillar Obama, jag är högutbildad – jag är allt som resten av Texas inte är. Vi kallar Austin en oas. Gillar du den här staden får du problem med resten av Texas – och tvärtom, säger Evan Voyles, som precis har klivit ur sin luggslitna Chevrolet från 1966.
Vi åker till en marknad i centrala Austin och springer på byggledaren Eric Fisher, som bestämt hävdar att det bästa köttet i Texas, kanske i hela landet, finns i Lockhart.
- Ni måste åka dit, säger han.
Lockhart är en slätstruken småstad 45 minuters bilfärd från Austin. Några kilometer utanför centrum ligger vårt mål: Smitty’s Market. Restaurangen är inhyst i en lagerlokalsliknande byggnad som tidigare fungerade som köttmarknad. Öppna eldar brinner på flera ställen. Här röker nämligen personalen revbensspjäll, bog och den hemmagjorda korven på egen hand. Därför är den stora innergården full av staplad ved.
- Nu har vi så att vi klarar oss i åtta, nio månader. Jag har sagt åt de lokala markägarna som levererar virke att de måste lugna sig lite, säger ägaren Jim Sells och skrattar. Efter att gästerna gått fram till kassan och sagt vad de vill ha styckas köttet direkt, läggs i smörpapper och får sällskap av några mjuka brödskivor och salta kex. Nästa anhalt är kassan där köttet vägs och där det också går att köpa grönsaker och bönor. Sedan är det bara att slå sig ner vid något av de spartanska långborden, plocka fram plastkniven och börja äta. Jag är fuskvegetarian (äter inte kött, däremot allt annat) men gör undantag vid speciella tillfällen som det här. Fotograf-David är mer renlärig och har inte ätit kött på sju år men hugger nu in i alla fall. Han tuggar, tuggar och tuggar.
- Det var gott. Men inte lika gott som jag mindes, blir utlåtandet till sist.
För att se hela artikeln, öppna PDF:en till höger.
