För bara tre och ett halvt år sedan stod Joel Kinnaman, blek och svettig, på Backa Teaters scen på Hisingen i Göteborg och spelade Raskolnikov. Nu filmar han mot Denzel Washington i Kapstaden och utnämns av amerikanska prestigemagasinet Vanity Fair till ”The best supporting character on television” för rollen i tv-serien The Killing.
I år ska han spela in en andra säsong av The Killing i Kanada. Han fortsätter som infiltratören Frank Wagner i Johan Falk-filmerna och spelar just nu in en uppföljare till ”Snabba cash”. Han har varit i Moskva för inspelning av science fiction-rullen ”The Darkest Hour”, i Sydafrika och filmat ”Safe House” och är med i den amerikanska filmatiseringen av Stieg Larssons Millennium-serie. En vecka efter att vi träffas ska han till New York för att spela in den romantiska komedin ”Lola Versus”. Det låter som om Hollywood har rullat ut en röd matta för Joel Kinnaman och att filmproducenterna kastar dollarbuntar efter honom, men det är inte riktigt sant.
– Jag fick en ganska motig start i Los Angeles. Jag gick på massor av provfilmningar, mest för skräp som jag nog inte ville göra även om jag hade fått rollerna. I fyra–fem månader kom jag nära saker, men ingenting landade. Så lång tid har jag aldrig gått utan något att göra sedan jag började med teater och gick på Scenskolan. Det började gnissla lite i själen, säger han.
Vändningen kom när Joel Kinnaman vann kampen om huvudrollen som mordutredaren Stephen Holder i ”The Killing”, den amerikanska filmatiseringen av danska tv-serien ”Brottet”. Det finns ett driv, en målmedvetenhet, en nästan amerikansk vinnarinstinkt hos Joel Kinnaman. Man förstår ganska snabbt att halvvägs aldrig är något alternativ för honom.
För att se hela artikeln, öppna PDF:en till höger.
