Men det tveklöst coolaste i årets sista nummer är den långa intervjun med rallyesset Michèle Mouton. På 80-talet var hon världens främsta rallystjärna och körde sin Audi Quattro med ett konstant gaspådrag. Och för Audi magasin berättar hon att allt bara var en slump…

Något som inte är en slump är alla sammanhang som Audi syns i. Bland konstnärer, filmstjärnor och på unika premiärkvällar lyckas nästan alltid en Audi nästla sig in och stjäla uppmärksamhet. Och i Audi magasin är vi inte sena med att skryta om det.

Nr 3 av Audi magasin innehåller två heta provkörningar. Vi har varit på Gotland och kört favoriten A6 Avant på Gotland Ring. Den har ökad körglädje och minskad bränsleförbrukning – precis vad man kan förvänta sig av en splitt ny Audi. Vi landade även i Zürich för att köra stora lilla Q3, som är en kompakt men förvånansvärt rymlig crossover. Inte helt oväntat är både A6 och Q3 nominerade i tävlingen ”Årets bil”.

Vi ägnar även ett antal sidor åt sport. Denna gång motorsport, i form av ett otroligt spännande 24-timmarslopp i Le Mans. Peugeot hade tre intakta bilar kvar i racet när Audi hade kraschat två av sina, och endast en Audi R18 återstod. Vilka som vann? Audi såklart. Följ också med på en resa uppåt i landet, med en sportutrustad A1 längs 300 mil skogskantad landsväg. Det norrländska lugnet stördes då och då av den 185 hästkrafter starka motorn som lekte loss.

Hotellet intill Place de la Concorde i Paris är av det slaget att personalen i entrén bär hög hatt och kallar en Monsieur. I frukostmatsalen, där gästerna är djupt försjunkna i morgonfärska exemplar av Le Monde eller Le Figaro, porlar en springbrunn. Några dricker champagne till frukostbaguetten. Ett glas apelsinjuice kostar en hundring. Det är det fiffiga med lyxhotell: Man kan gå in och dofta lite på flärden och för en stund låtsas att man hör hemma här. Michèle Mouton behöver inte låtsas. Med en silverfärgad Gucciväska och en guldpimpad iPhone smälter hon in perfekt, något som inte annars har kännetecknat hennes liv. När Michèle Mouton i mitten av 70-talet gjorde entré i rallyvärlden var hon en främmande fågel, ett exotiskt inslag, ensam kvinna i den mest mansdominerade av sporter. Hon klättrade uppåt, steg för steg.

Stora genombrottet kom när Audi 1980 kontaktade henne och ville att hon skulle bli en av stallets två förare i den bil som kom att revolutionera rallysporten: Audi quattro. Michèle Mouton vann därefter fyra VM-deltävlingar och var ytterst nära att ta hem totalsegern i VM 1982. Hon har med all rätt kallats den mest framgångsrika kvinnan inom internationell motorsport någonsin. I år har hon tilldelats Hederslegionen – Légion d’honneur – av den franske presidenten Nicolas Sarkozy. Michèle Mouton rättar till det perfekt liggande håret, beställer en kopp te och rycker på axlarna.
– Jag har aldrig reflekterat över att det jag gjorde var något speciellt. Jag har inte sparat några priser, hemma finns ingenting som påminner mig om mina år som rallyförare. För mig existerar bara i dag. I går är ointressant och i morgon är jag kanske död.

Men visst är du väl stolt över vad du åstadkom?
– Eftersom alla vill prata med mig hela tiden om det förflutna förstår jag att det jag gjorde betydde mycket för många. Jag accepterar det, men förstår det inte.

För att se hela artikeln, öppna PDF:en till höger.

För bara tre och ett halvt år sedan stod Joel Kinnaman, blek och svettig, på Backa Teaters scen på Hisingen i Göteborg och spelade Raskolnikov. Nu filmar han mot Denzel Washington i Kapstaden och utnämns av amerikanska prestigemagasinet Vanity Fair till ”The best supporting character on television” för rollen i tv-serien The Killing.

I år ska han spela in en andra säsong av The Killing i Kanada. Han fortsätter som infiltratören Frank Wagner i Johan Falk-filmerna och spelar just nu in en uppföljare till ”Snabba cash”. Han har varit i Moskva för inspelning av science fiction-rullen ”The Darkest Hour”, i Sydafrika och filmat ”Safe House” och är med i den amerikanska filmatiseringen av Stieg Larssons Millennium-serie. En vecka efter att vi träffas ska han till New York för att spela in den romantiska komedin ”Lola Versus”. Det låter som om Hollywood har rullat ut en röd matta för Joel Kinnaman och att filmproducenterna kastar dollarbuntar efter honom, men det är inte riktigt sant.

– Jag fick en ganska motig start i Los Angeles. Jag gick på massor av provfilmningar, mest för skräp som jag nog inte ville göra även om jag hade fått rollerna. I fyra–fem månader kom jag nära saker, men ingenting landade. Så lång tid har jag aldrig gått utan något att göra sedan jag började med teater och gick på Scenskolan. Det började gnissla lite i själen, säger han.
Vändningen kom när Joel Kinnaman vann kampen om huvudrollen som mordutredaren Stephen Holder i ”The Killing”, den amerikanska filmatiseringen av danska tv-serien ”Brottet”. Det finns ett driv, en målmedvetenhet, en nästan amerikansk vinnarinstinkt hos Joel Kinnaman. Man förstår ganska snabbt att halvvägs aldrig är något alternativ för honom.

För att se hela artikeln, öppna PDF:en till höger.

Omslaget till nr 2 av Audi magasin pryds av Sveriges starkast lysande stjärna; Petra ”September” Marklund. Faktum är att hon älskar att köra bil, och när hon såg A1:an hon skulle fotograferas med utbrast hon förtjust:
– Gud, vad snygg den är!
Läs den långa intervjun med Petra och lär dig allt om en driven superstjärna, som till vardags kör en Audi A5.

I nr 2 av Audi magasin ger vi läsarna en sneak peak på den omåttligt populära Audi A6 Avant, som nu är uppdaterad och redo att Sverigelanseras. Räkna med omedelbar succé. En annan lansering som väntar är Audi Q3, en kompakt suv som ger ett stort intryck. Vi har provkört Audi RS 3 Sportback i de franska alperna och upplevt äkta lyckorus.

Som vanligt ägnar vi också några sidor åt sport. Denna gång blir det snabba segelbåtar, byggda i kolfiber och med segel konstruerade som flygplansvingar. Adrenalinet pumpar och farten stiger till cirka 40 knop. Läskigt? Lite. Men framförallt häftigt och inspirerande inför sommarens båtsäsong. Trevlig läsning!

Text: Markus Wilhelmson Foto: Karl Nordlund

Det är lite ombytta roller när Petra Marklund – mer känd som September – ska fotograferas för Audi magasin. Det vanliga är att fotografen får böna och be för att få några bilder till, alltid några bilder till, en annan vinkel, en annan blixt, ett annat objektiv, ett annat … Nu är det Petra som vill fortsätta. Hon vill att det ska kännas hundra, eller ännu mer.
– Petra är ganska noggrann med vad hon tackar ja till, men det som hon väljer att göra satsar hon 120 procent på. Hon gör aldrig någonting halvdant, säger Victoria Ekeberg, hennes manager sedan tio år.

Petra Marklund har sedan hon var tio år vetat att hon skulle bli popstjärna, och det var inte bara en naiv dröm byggd på mimande med hopprepsmikrofon framför spegeln i flickrummet. Målmedvetet och konkret tog hon steg för steg för att nå dit: sånglektioner, musikskola, gitarrkurs, dansklass.
– Vid skolavslutningen när jag var elva år sjöng jag Beatles »Blackbird« inför alla elever och deras föräldrar i Nacka Skola. Det blev värsta applåderna och många kom fram efteråt och sa »Wow!«. De var helt till sig. Då hände någonting med mig. Jag har alltid känt mig ämnad för att göra det här. Det har aldrig varit någon diskussion. Jag skulle bli popartist.

Föräldrarna har hela tiden stöttat sin dotters tidiga karriärval. När Petra var tolv år åkte hon, som alltid på somrarna, med föräldrarna till Slovenien. Tillsammans med mammas gamla band spelade de in en skiva där de hade tonsatt poeten William Blakes texter. Så småningom började Petra sjunga i ett jazzband som uppträdde på lunchrestaurangen Masten i Tyresö centrum utanför Stockholm. Medelåldern i bandet var drygt 50. Petra hade nyss fyllt 14.
– Jazz var roligt för att jag fick improvisera så mycket. Jag fick waila och köra mitt eget race. Jag ville bli popstjärna.

Och eftersom Petra Marklund aldrig har tvivlat på att det skulle bli som hon har bestämt såg hon till att det blev just så. När hon var 18 år slog hon igenom med låten »La, La, La (Never give it up)«. Framgångarna kom inte över en natt, men steg för steg tycks det som om omvärlden har upptäckt hennes unika begåvning. Hon har erövrat förstaplatsen på den spanska topplistan, tagit sig in på den mytomspunna amerikanska Billboardlistan, uppträtt inför 400 000 personer i Polen.

Det var inte så att Sverige missade henne helt men när deltagarna till TV4:s nya satsning »Så mycket bättre« presenterades var det många som höjde på ögonbrynen. Lasse Berghagen, Lill Babs, Christer Sandelin, Di Leva, Plura och Petter hade nog de flesta hört talas om. Men September? Är inte det en månad? Efter programmen var det henne som det talades om. Hennes Twitter och Facebook översköljdes av tårar efter att hon sjungit »Teddybjörnen Fredriksson«. Det verkade som om hon hade fått hela Sverige att gråta. Och när Petter hörde hennes totalt respektlösa omgörning av hans »Mikrofonkåt« såg man hur hiphopartisten hamnade i något slags blandning av chock och lyckorus. Inslaget har visats nära två miljoner gånger på Youtube, och singeln som sedan släpptes har sålt fyra gånger platina, vilket innebär 80 000 exemplar.

Men det var långt ifrån självklart för Petra att tacka ja till programmet.
– Jag höll på mitt nej ganska länge. Jag är ingen typisk tv-människa. Jag är nog lite för privat. Alla människor borde vara för privata för att ha en mikrofon på sig från det att de vaknar på morgonen tills de går och lägger sig. Det är en konstig känsla, konstaterar hon och fortsätter:
– Det är ganska lätt att bli känd om man bara vill. Men att vara känd för något man inte är stolt över skulle bara ge mig ångest. Då är nog känd det värsta man kan vara.
Därför är hon oerhört noga med sina val. Var hon syns, vilka låtar hon väljer, vilka hon samarbetar med. Den polska tv-versionen av »Stjärnor på is« fick exempelvis ett raskt »Nej, tack«.
– Jag brinner för musiken och för det kreativa skapandet. Allt som stör det försöker jag att tänka bort.

För att se hela artikeln, öppna PDF:en till höger.

Vi behöver inte åka många mil norr om Gävle innan vi inser att i takt med att vägarna blir mindre, blir våra medtrafikanters bilar större. Vi sitter i en Audi A1, S line-utrustad och med 185 hästkrafter i 1,4-litersmotorn. Vi ska ge oss ut på en trehundra mil lång resa och bevisa att Audi A1 är så mycket mer än en lättparkerad och citychic bil. Den är ett fantastiskt litet monster också, som bara väntar på att bli väckt och lekt med. Vi upptäcker det inte minst när vi ligger i omkörningsfilerna för att dra om husvagnar och långfärdsbussar. Ett tryck på gaspedalen och motorn surrar till och förvandlar upplevelsen till ren och skär körglädje som får oss att fnissa belåtet. Och det långt innan vi provat S tronic-lådans S-läge.

Resans första stopp blir Umeå. Vi checkar in på Gamla Fängelset, ett av Sveriges äldsta och bäst bevarade cellfängelser, som numera fungerar som hotell och vandrarhem. I Umeå finns det mesta, men framförallt möjlighet att äta riktigt, riktigt gott. Flera av stadens restauranger är omnämnda i White Guide, men vi provar en utsökt rookie: Socialize. Till förrätt väljer vi mellan älgcarpaccio och rökt björn. Det är norrländskt, närproducerat och oväntat hippt. Umeå är en storstad i liten förpackning. Invånarna och utelivet är jämförbart med vilken pulserande och vibrerande storstad som helst. Dessutom finns en skärgård värd ett besök. Två mil norr om staden går färjan till Holmön. Där hyr vi cyklar utan växlar, blir stuckna av broms och äter hjortron direkt från plantorna.

Och på något sätt känns det som om vi börjar fastna för en stilla tillvaro utan 3G-täckning på mobilen, där våra tajta stuprörsjeans byts ut mot mer funktionella kläder. Men när vi efter en heldag i tystnad återvänder till bilen streamar vi fortfarande samma högljudda musik från våra smartphones till bilens Bosehögtalare. Och innan vi tar en sista titt på Umeås nattliv byter vi vandringsskorna till något mer moderiktigt.

För att se hela artikeln, öppna PDF:en till höger.

Vi vinner priser för bästa kundtidning Motor tre år i rad och det borde kanske göra oss dästa och nöjda. Men alla vet att mätta vargar jagar illa. Så kan vi inte ha det och så kommer det aldrig bli.

Därför har vi från och med nr 1 2011 av Audi magasin gjort ännu en uppgradering av magasinet. Det har gjort magasinet än mer premium, än mer formsäkert, än mer bil och teknik samtidigt som vi tydligt har särskilt reportage som handlar om det som rör sig kring varumärket Audi: härliga människor som kör Audibilarna, kittlande sporter som racing, segling, golf och alpint.

I nummer 1 möter vi David Hellenius som avslöjar sin vilda framfart bakom ratten. Gärna tutandes. Vi provkör nya Audi A6 och tjänstebilsfavoriten A4 Avant TDIe. Dessutom kollar vi in de senaste trenderna inför den efterlängtade golfsäsongen. Visste du till exempel att du som Audiägare kan bli en av dem som får åka till världens lyxigaste golfresort, Mission Hills Golf Club i Kina, i höst.

Välkommen till ett nytt år med Audi magasin 2011!

Men Audi magasin vore ju inte det bilmagasin det ska vara, om det inte också var fyllt med läsning om nya bilar, nya modeller, motorer, tekniska artiklar, reservdelar och mycket annat som har med plåt, teknik, design och innovation att göra.

I senaste numret presenteras nya Audi A7, bland annat med en intervju med designern bakom; Cesar Muntada. Vi har också skickat fotograf James Holm till Berlin. Han fick lämna några av sina otaliga sneakers hemma för att både plåta, provköra och skriva om A1. Mycket grafitti blev det.

Och så har vi med en intervju med tidsresenären Göran Adlén – prisad talare och trendanalytiker. Läs hela artikeln under ”Ur senaste Audi magasin”.

Väl mött under 2011 då Audi magasin kommer ut med sitt första nummer i vecka 13, i slutet av mars.

Text: Markus Willhelmsson Foto: Morgan Norman

David Hellenius har välkomnat oss till »Viking Line, C-hytt« som han kallar sin lilla fönsterlösa loge på Sveriges Television, där TV4 hyr in sig för att spela in »Let´s Dance«. Nära två miljoner tittare följer programmet varje fredag. Det är dagen före sändning och fortfarande ganska lojt. Redan på morgonen nästa dag märks allvaret på ett annat sätt. Det händer att folk bryter ihop eller kräks innan de kliver ut i direktsändning.

- Jag vet inte riktigt varför jag inte blir nervös. Kanske för att jag har övat ganska länge på detta. Jag har varit programledare i 15 år. Och jag har gjort massor av företagsjobb. Så många lördagar jag har tillbringat i olika köpcentrum med att lotta ut kaffe. Det är väldigt lärorikt, precis som de katastrofala tv-programmen jag har gjort. »Kändisdjungeln« eller »Stadskampen«. Där har jag lärt mig tröskverket, hur det är att gå in och säga »Hej och välkommen!« och veta att man inte har någonting gratis. Det är som en skådespelare som kämpar på teatern för att lyfta en roll som inte håller ens på idéplanet.

David Hellenius drar flera paralleller till teatern. När han var 19 år kom han in på Calle Flygare teaterskola, mest för att slippa tillbringa ett år på M/S Karlskrona i lumpen.

Vad lärde du dig där som du har nytta av i dag?

- Att jag inte vill hålla på med teater. Jag är superimponerad av dem som skriker och gråter i fem timmar på Dramaten kväll efter kväll. Vad tungt det måste vara. Är människan verkligen gjord för det här, kan jag tänka. Vad gör de när föreställningen är över, när de fullständigt har tömt sig? Kan man verkligen bara gå hem och dammsuga eller öppna posten då? Jag förstår att många fyller tomrummet på krogen. Folk blir knasiga i tv-branschen också, och då håller vi ändå på med ytligheter, kändisar som tävlar om att äta godis på tid.

Du hade inte så högtflygande planer när du var ung. Du drömde om tjänstebil och garageuppfart?

- Jag tyckte att det verkade lagom. Jag ville ha ett lagom bra jobb, ett rakt och okomplicerat liv utan för mycket krav. Och så sätter jag mig i en helt annan situation med massor av krav, med näthat och recensenter, massor av folk som bedömer det jag gör. Tv-branschen är ganska hård, och jag tycker att det har blivit värre. Det bloggas och twittras och skrivs elaka saker om varandra. Men jag har varit väldigt förskonad.

Varför har det gått så bra för dig?

- Jag tror att det är en tillfällighet att just jag hamnade här. Det är självklart att det går omkring en massa arbetslösa skådespelare som är minst lika bra som Mikael Persbrandt eller människor som är bättre programledare än vad jag är.

Vad drivs du av?

- Jag vill att det jag gör ska bli så otroligt bra. Jag känner att det inom mig har vuxit fram en kärlek till att göra tv. När en direktsändning rullar på, när hela det här maskineriet som är ett riktigt lagarbete funkar och jag vågar ta risker och chansa och publiken skrattar. Då är det magiskt.

För att se hela artikeln, öppna PDF:en till höger.

Hösten 2009 vann Audi magasin pris för Bästa Kundtidning Motor i tävlingen Svenska Publishingpriset. Det var med just det numret som syns här bredvid. Det som gör den här vinsten extra kul är att vi vann samma pris förra året också. Men då med en annan form av magasinet.

När vi vunnit priset 2008 gjorde vi om formen. Igen.

Den nya layouten har sin utgångspunkt i en tysk förlaga som vi omvandlat till svenska förhållanden och svenska läsare. Vi har tagit det vi tyckt varit bäst i den tyska förlagan, försvenskat det, lagt till några egna element och fyllt hela magasinet med svenskt material.

Resultatet är ett modernt, tekniskt och tufft magasin med tydlig internationell prägel – en vinnande form, både av läsare och publishingpris.

Text: Markus Willhelmsson

Kalla inte Göran Adlén för coach.

- Då blir jag inte så glad. I min bok slår jag lite mot alla dessa coacher. Det finns många charlataner som ger sig in i branschen och många av dem gör mer skada än nytta med alla sina checklistor. Jag tror, till skillnad mot dem, inte att det finns ett sätt att lyckas, utan tusentals. Och vägen dit, den måste man hitta själv, den kan varken jag eller någon annan ge en enkel vägbeskrivning till.

Förutom att vara trendanalytiker är Göran Adlén en av landets mest eftertraktade föreläsare och författare. Han har just kommit ut med sin fjärde bok (»Lilla inspirationsboken om stora saker«).

Vad är hans hemlighet?

- Jag förnyar mig. Och förbereder mig som en idrottsman. Jag äter rätt, tränar, läser på och undviker alkohol, åtminstone under arbetsveckorna. Man måste leverera. Det är ett tråkigt ord, men leveranssäkerhet är en nyckelfaktor. Det spelar ingen roll hur jag mår innan jag går upp på en scen. När jag står där måste jag vara engagerad, passionerad.

Passionen är ett ord som Göran Adlén ofta återkommer till. Han menar att det gäller att hitta det man brinner för. Om man väl har ringat in vad det är och vågar satsa så finns grunden för att lyckas – med karriären eller företaget.

Göran Adlén är civilekonom i botten. Han har arbetat på olika reklambyråer och som lärare på IHM Business School. Han undervisade i marknadsföring och marknadsanalys när han 2002 kom med idén att ta fram en trendrapport – Tio tankar om trender.

När han skulle presentera sin trendanalys kom 700 personer för att lyssna. Nästa år kom 1 300. I åtta år upprepade han bedriften och det som från början var ett gratisjippo hade förvandlats till en lönsam affär som fick stor uppmärksamhet i media.

Men Göran Adlén vore inte Göran Adlén om han inte hela tiden skulle utveckla konceptet. Efter den senaste trendrapporten, då han fyllde Oscarsteatern i Stockholm, kände han att han måste göra något nytt och radikalt. Så istället för en fullsatt teater kommer nästa år bara 60 personer att bjudas in. Istället för två timmars föreläsning blir det tolv timmars dialog. Istället för 800 kronor betalar besökarna 8 000 kronor.

Man kan citera slutorden i hans nya bok: »Om du vill bli bättre, titta på vad andra gör. Om du vill bli bäst, gör något helt annat.«
- Jag försöker att hitta på nya saker. Det måste man om man ska sticka ut i det brus som är i dag. Men det är en sak att slå sig in i en bransch, en helt annan att hålla sig kvar där.

För att se hela artikeln, öppna PDF:en till höger.

Text: Markus Wilhelmsson Foto: Mattias Edwall/Skarp Styling Annika Nordström Hår och make: Tony Lundström/Mikas

Bearbetning BeeIT: Maria Göth

– Det har varit bra för mig att vara ledig. Jag har lärt mig att ta det lugnare, jag har blivit mycket coolare sedan kidsen kom, säger Martin.

Martin Stenmarck har varit van att tacka ja till för mycket, att satsa för hårt och pressa sig själv över gränsen. Det kunde ha kostat honom livet.

– Under en period när jag var 24 år så hade jag tre jobb samtidigt, repeterade för en show, var hovmästare på Wallmans salonger och efter det var jag bartender. Och så partajade jag rätt hårt. Ett förhållande med en tjej hade precis tagit slut och det kändes som om jag jobbade så hårt för att göra mig själv illa.

Har du svårt att säga nej?

– Ja, kanske. Och jag vill hålla vad jag har lovat. Det har alltid varit viktigt för mig. Två dagar innan jag skulle åka till Kiev på schlagerfinalen hade jag en spelning med länsmusiken i Jämtland. Det hade jag lovat nio månader tidigare. ”Är du galen? Du kan få 40 gånger så mycket pengar om du gör det här andra i stället”, sa folk. Många tar för givet att allt bara handlar om pengar. ”Du får en bil om du kommer hit”, sa de. Det var sådana sjuka erbjudanden. Men jag åkte till Käloms bygdegård och sjöng inför 50 personer. Det var fullsatt.

Martin Stenmarck har kommit en bit i karriären. Han fick sitt genombrott som Tony i musikalen West Side story på Oscars i Stockholm hösten 1997. Några år senare vann han Melodifestivalen med låten Las Vegas. Han har varit med i Rhapsody in rock och i första upplagan av succéshowen Ladies Night 2006 och hans 7milakliv sålde dubbel platina. Den här våren filar Martin Stenmarck på två olika plattor.

– Jag är fortfarande på idéstadiet så jag vet inte riktigt var det landar. Jag vet inte ens om jag ska sjunga på svenska eller engelska. Jag kanske ska göra som Laleh och blanda lite. Eller sjunga på tyska. Det vore lite coolt. Tyskland är en stor marknad, säger Martin.

Det var inte helt självklart för dig att det skulle bli musik?

– Nej. Efter att jag hade spelat West Side Story på Oscarsteatern 1997 så tappade jag lusten till musik. Jag gillade inte att göra samma grej kväll efter kväll.

Varför dras du ändå till musiken och till att stå på en scen, tror du?

– Musiken är nirvana för mig. En konstant fristad. Det är som att meditera eller som att utöva yoga. I musiken mår jag bra. I botten finns säkert också en vilja att synas eftersom vi var så många när jag växte upp.

Har du ärvt någonting av din mammas rastlöshet?

– Jo, det har jag. Inte så att jag tror att gräset är grönare på andra och måste flytta hela tiden för att få till en förändring, men jag är sugen på att prova nya saker och jag är inte rädd för förändringar.

Det måste kännas som en trygghet?

– Ja, jag vet att allt löser sig. Jag ser positiva saker i det mesta. Livet är roligt. Det är roligt att leva.

Audi satsar på elbilar. Det visar vi i senaste numret av Audi magasin. I magasinet gör vi en initierad djupdykning i elbilens fördelar. Och de nackdelar som elbilen fortfarande bär på. Plus baksidorna. Elbilen må ha en tydlig miljöprofil i Sverige. Men i Tyskland kan man fortfarande kalla den större miljöbov är den bil som drivs av vanliga fossila bränslen. Hur kommer det sig?
I Audi magasin nr 2 2010 finns svaren.

Text: Anders Adolfsson

Att elbilar är mycket mer energieffektiva än bilar som drivs med flytande drivmedel behöver ingen tvista om. En modern bensinmotor har en genomsnittlig verkningsgrad på runt 25 procent. Då räknar man omvandlingen från den i bränslet lagrade kemiska energin till rörelseenergi ur motorns vevaxel. Det säger Oliver Spann som arbetar med elfordonsutveckling på Audi.

Dieselmotorn ligger på mellan 30-45 procents verkningsgrad. Men elmotorn är överlägsen. 95 procent av den elenergi den förbrukar omsätts till rörelseenergi.

Miljövänlig el i Sverige
I Sverige kommer ungefär 45 procent av totalt 150 terawatttimmar producerad el från miljövänlig vattenkraft. Bara en liten del kommer från fossila bränslen, berättar Pontus Svens, forskare på KTH.

- Om alla personbilar i Sverige skulle kunna drivas på el skulle vi inte heller behöva öka elproduktionen med mer än 10-15 terawattimmar. Det är knappt tio procent. Något som kan åstadkommas med redan planerade uppgraderingar av kärnkraft och vattenkraft samt det faktum att bilarna som regel kommer att laddas under natten. Då är den övriga elförbrukningen låg.

Utsläppsnivåer
En rimlig utsläppsnivå är 10 gram koldioxid per kilowattimme och därmed 1-2 gram koldioxid per körd kilometer. Utsläppsnivån för elbilar beräknas på den elproduktionsmix vi har i Sverige. Nivån ska jämföras med en mellanstor modern bensin- eller dieselbils cirka 160 gram utsläpp av koldioxid per kilometer.

I de flesta länder i Västeuropa står kol- och gaskraftverk för den största delen av elproduktionen. Kolkraft orsakar utsläpp av ungefär ett kilo koldioxid per genererad kilowattimme. Utsläppen från gaskraft ligger under 0,40 kilo i de modernaste kraftstationerna. Efter lite förluster i elnätet, blir ett beräknat totalutsläpp från en elmotor därmed cirka 200 gram per kilometer i kolfallet och cirka 80 gram per kilometer i gasfallet.

Kol kan alltså ge en sämre energi- och koldioxideffektivitet än en bil tankad med bensin eller diesel.

Fler fördelar med elbilar
- En minskning av utsläppen av växthusgaser är inte det enda som lockar politikerna till elbilar. En viktig del är till exempel att hitta ersättningar för oljan. USA är intresserade av att köra sina bilar med hjälp av kol. Som det är nu måste de istället förlita sig på olja från Mellanöstern, säger Oliver Spann.

- Glöm inte heller bort förbättringen av den lokala miljön som elbilarna erbjuder.

Elbilen släpper exempelvis inte ut några hälsofarliga partiklar eller kväveoxider i stadskärnorna, något som, med andra bilar, är ett betydande problem idag. Vissa lokala myndigheter, främst i Tyskland, har förbjudit många fordon från att åka i innerstäderna, säger Pontus Svens. Elbilarna är dessutom tysta, vilket leder till en lugnare stadsmiljö.

För att se hela artikeln, öppna PDF:en till höger.