Jag, Lena Loheim Kangevik, är en mycket viktig person. En utvald. Mina svar kan inte ersättas av någon annan. Ändå behöver jag varken veta något speciellt eller ha någon speciell kunskap.
Allt det här får jag veta i samband med att jag ska svara på en enkät, hemskickad till mig från Mittuniversitetet i Östersund.
Där genomför de just nu en undersökning som heter ”Skog och Skogsbruk för ökad tillväxt”. En intressant undersökning tycker förstås jag eftersom vi på Bee gör Skogssällskapets tidning Skogsvärden. Visserligen är det inte jag som är redaktör för just Skogsvärden hos oss, det är vår eminente skogsexpert Bosse Jönsson. Men vår skogstidning bidrar dock till mitt intresse för skog och skogsbruk.
Att undersökningen ”kommer att bidra till förståelse av hur skogsbruket i Sverige kan förbättras” gör inte mitt intresse mindre. Jag börjar på riktigt känna mig verkligen betydelsefull.
Jag bläddrar och kryssar i svaren.
”Vad gör du i skogen på fritiden?”
Enkelt: jag vandrar och rider.
”Hur ofta är du i skogen under ett vanligt år?”
Enkelt igen: varje vecka.
”Hur ofta besöker du skyddad skog?”
Också enkelt eftersom jag bor nära Tyresta nationalpark.
Sedan börjar det bli svårare och jag ska vikta svar för en massa variabler. Till exempel:
”Hur tycker du att dagens skogsbruk i Sverige sköts i förhållande till följande?:
Tillväxten i skogen?
Tillgången på sågtimmer?
Tillgången på massaved?
Tillgången på biobränsle?
Skogsbrukets lönsamhet?
Rennäringens behov?
Skogsvärdet för kommande generationer, kväve läckaget, svampplockning, vackra vyer, skogspersonal, sårbarhet för snö- och stormskador….etc?
Ja, så där fortsätter det.
Frågorna blir allt klurigare och tar mer och mer av min tid. Jag tar ett par pauser och låter undersökningen ligga framme till frukost tre dagar i rad innan jag är färdig.
Ett par av de sista frågorna lyder: ”Hur tror du att odling av icke-svenska trädslag (t ex contortall och hybridlärk) i skogsbruket kan påverka…?” och ”Hur tror du att odling av klonade plantor i skogsbruket kan påverka…?”. Jag ska fortfarande vikta alla de variabler som jag rabblat ovan. Och några till.
Vid det här laget känner jag mig inte särskilt betydelsefull längre.
En alltmer pockande känsla början snarare ta plats: Herregud, är det så här forskning bedrivs och är det på detta som politiska beslut fattas? På mina svar? Mycket viktiga svar visserligen, men mer eller mindre godtyckliga och, det ska erkännas, i vissa stycken ganska okunniga.
Jag tror jag måste få be att få ta del av resultaten från undersökningen när den är färdig. Helst sammanfattade.
Återkommer om så sker.
Lena Loheim Kangevik, inhoppad VIP i skogsbranschen
februari 8, 2010
